Gammal historia handlar inte enbart om arkeologi och vetenskapligt så kallat akademiskt fastställande eller om modern vetenskaplig determination. Som många människor intuitivt förstår kan historia lika gärna handla om vad som egentligen hände? Antropologin har kommit in på den historiska scenen under de sista årtiondena under 2000-talet och har fräschat upp i de historiska korridorerna, så pass mycket, att vi trots nutidens historiska rättesnöremagistrar som vill inordna oss alla, ändå får undra lite. Numera, erkänns en del sociala och beteendemässiga aspekter även i äldre historia. Eureka! Vi har sakta börjat inse att historia handlar om människor. Om sociologi vid den aktuella tidpunkten som intresserar oss och även om psykologi och mer därtill. Därför är det inte speciellt märkligt med alla dessa historiska tidskrifter populäritet och som numera tack och lov vill försöka ta reda på ännu mer.

Och en fundering kan då och då vara nödvändig enligt den första principen, det vill säga i stort enligt Elon Musk åsikt och teori om alltings funktion. Bland annat för att förstå vad som ”verkligen” hände eller händer. Hur det hänger ihop. Till exempel när du funderar och samtidigt läser i en historiebok eller en historietidning, men att detta du läst blir ännu mer nedplockat i många delar och ihopsatt och nedplockat igen och ihopsatt igen, i din egen hjärna. Då uppstår ett inre resonemang hos dig under kanske en lång tid? Ja, du gör helt enkelt ett ”nedkok” av allt du har och kan hitta samt skaffar dig en överblick och en lång fundering omkring dessa människor eller omkring dessa händelser. Hur sitter det här ihop egentligen? Varför gjorde hon så? Varför hände det? Kan det verkligen vara så? Då kanske ”tankepolletter” ramlar ned hos och invid dig själv. Aha! Så, kanske eller måste det vara tänker du en annan dag. En sorts ”verklighetsfiktion” uppstår eller en så kallad ”fake news historisk situation” kanske någon vetenskaplig förståsigpåare säger som kanske vill framhålla att du ska hålla allt inom professionen och därför anser att det du riskerar att göra nu istället är och blir till fabel. Det är närmast förbjudet, ja kanske inte i din hjärna, men för dig som självlärd att torgföra eller prata om offentligt eller att skriva om det. Det finns ingen tradition och inget paradigm eller någon akademi för sådant oklart ”fake och tjafs”. Det anses vara minerat område framför allt för akademins egna ofta yngre utövare. Detta är sorgligt. Dessa som försöker seriöst blir ändå lätt ansedda som en foliehattar om de passerar över några gränder och gränser. Man förtigs då, vilket är en svensk specialitet. Den porten är stängd för den som vill göra karriär. Det är glömt och gömt och ovetenskapligt och anses farligt av de få som förstår sig på. De kända och de etablerade, de ska tala om hur det ska vara och hur det ska uppfattas. Vi andra ska lyssna och buga och i stort hålla oss till sak.

Men, det här är trots det en sådan bok. En ”fake news historia”. Boken är en fantasy reality berättelse om en kvinna som funnits och vars livslopp och dess konsekvens mycket väl kunde ha genomsyrat våra liv än i dag. Hennes existens, om den tagit andra vägar kunde ha förändrat hela världen liksom all vår västerländska historia från 1100 talets slut och framåt. Det här insåg jag redan för drygt sextio år sedan när jag var 11 år. Jag har därför skrivit på den här berättelsen i omgångar under cirka fyrtio års tid. Om den kvinnan hade fått den plats hon förtjänat under sin livstid, hade vi i den västra jordiska hemisfären haft franska som andraspråk eller som vårt modersmål i stället för svenska. Men hennes livsöde är bortglömd i sorlet av andra viktiga berättelser. Hon blev tystad och beljugen och därefter negligerad och bortglömd i över sexhundra år. En kortare information om hennes existens hittades av en slump som en mindre anteckning för cirka etthundra år sedan nere i Vatikanens källarutrymmen och bibliotek. Hennes vackra Psaltarbok blev senare ”upphittad” och historiskt känd som knuten till henne såsom hennes ägodel. Den Psaltarboken hade hon troligen inte i sin ägo förrän långt senare i sitt långa liv.

Vad var det som hände henne? Hur var hennes liv? En och annan äldre skandinavisk pensionerad historielärare från 1930 och 1940 talet vet vem jag talar om. Min 93 årige svärfar, historieläraren Ingvar Ferm från Falkenberg vet vem hon är, men har han någonsin funderat på hennes öde? 

Olika historiebeskrivningar kan skildra den tid och plats som en människa har sin hemvist och sin politiska och religiösa tillhörighet i. Dessa tillbakablickande beskrivningar varierar beroende på faktorer som kompetens, noggrannhet och mångfald hos den som beskriver och analyserar. Finns det bara en person som utför detta eller ett enda historiskt alster som innehåller kunskapen om det som skett så är den kunskapen mycket skör.

Det en människa upplever och den tid och plats hon eller han lever upp i har en stor påverkan på hur ens personlighet och olika uppfattningar utformas och därmed också på hur man ser på olika saker och ting. Det gäller vårt liv. Det angår oss alla. Det skiljer sig från land till land och från tid till tid och den historia som kanske ägdes av ett fåtal riskerar att omtolkas och försvinna och när den väl är borta så är den det. Hur man som historisk person uppfattas av andra och senare uppfattas och beskrivs i olika länder och av olika personer (till exempel författare eller historielärare) och över tid kan variera en hel del. Då eller nu eller hundra år senare…allt dettta har betydelse. Det finns många exempel. För att ge några sådana på hundratals avgörande frågor: Carl jung eller Freud? Eddison eller Tesla? Skådespelerskan Heddy Lamar eller engelska underrättelsetjänsten? Demokrat eller republikan? 2020 eller 2028? Social eller Sverigedemokrat? Kristen eller Ateist? Norrlänning eller Skåning? 1200 tal eller 2000 tal? Katolik eller protestant? Svensk eller dansk eller för all del kines? Det finns tusentals relevanta parametrar för att skildra dess uttryck. CNN eller Fox News? Joe Biden eller Donald Thrumph? Eller för att nämna mer nutida kunskap, som knappt finns ännu i slutet på 2024–2025 fastän den år 2017–2023 alldeles uppenbart fanns och ännu faktiskt finns praktiskt taget rätt framför våra ögon, men grovt förnekades och förvanskades och förtegs i nästan hela den västra hemisfären och fortsätter så exempelvis omkring Tulsi Gabbard eller Hillary Clinton? Eller Robert F Kennedy eller Falucci? Foliehatt eller vetenskapare? Fattig eller rik? Svart eller vit? Ryss eller amerikan? Majdan eller Odessa? Kvinna eller man? Flykting eller bofast? Ung eller äldre? Homosexuell eller bisexuell? Gender eller inte? Djurvän eller inte? Borderline eller psykopat? Koppla det till ett hundra frågor eller tio gånger mer och de svar du får innebär att vi ändå knappt börjat. Det är ett faktum och en närmast tvingande regel. Så det är en mångfacceterad värld vi lever i. Verkligen. Den är komplicerad, men den kan och bör inte förvanskas till osanning bara för det. Den bör inte manipuleras. Den är lätt att manipulera.

Det som varit närmast historiskt konstant är människans psyke. Det om inte annat borde stämma till eftertanke om gammal historia så som den ofta ”glöms bort” eller negligeras (ofta medvetet) och berättas och fortsätts berättas och upprepas och igen och närmast ”rapas upp såsom mangrant” av våra länders mest lärde eller våra journalister, som om den gamla historien eller den nuvarande historien vore en gång för alla fastställd utan närmare hänsyn till allt det jag nyss skrivit om och att den (historia) överlag anses vara där för att kunna marginaliseras, amplfieras och därmed manipuleras. Ni som medverkar till detta borde skämmas och ni är alldeles för många.

Kan våra lärda ens komma överens om det de säger och hävdar ”utsocknes” mellan Danmark och Sverige eller mellan Serbien och Kroatien eller mellan Frankrike och England?  Nja. Kanske ibland. Oftast nej. Allmänhet och en del historiker för all del, som genomskådar eller anar problematiken, som faktiskt samtidigt är en möjlighet till ökad medvetenhet, dessa allt smartare personer kan komma närmare ”sanningen” med hjälp av egen och andras kognition och eftertanke, överblick och psykologi, sociologi, ekonomi och flera andra vetenskaper.

Det är en sorts verklighetsfiktion säger då kunniga belackarna, men det är egentligen tvärvetenskap och analys som skapas över flera områden och igenom flera ämnen bedömd och analyserad av andra yrkeskategorier och från flera andra länder och personer. Via flera kunskapare och fler källor och över tid. Vi kan då tänka fram och minska polariseringen som faktiskt innefattar det riktade gamla subjektiva omkring lärorna och om vad som hände (och ständigt händer) och alltså inte bara rapa upp vad vi läst ”objektivt” och vetenskapligt i en av vetenskapliga eller politiska skäl godkänd källa eller tidning eller sett på rapport eller nyheterna i tv och det alldeles oavsett om vi bor i Haparanda eller i Kreml. Så, tänk alltså själv.

Visst, det finns problem med att tänka själv på det sättet om människor och händelser. Det kan gå för långt och bli till och med riktigt fel, men samtidigt riskerar vi att annars att under vårt liv förlora insikten om hur historia och vår verklighet faktiskt utspelar sig eller kan ha utspelat sig och det närmast rätt framför våra ögon. Vi får vänta förgäves på vetenskapliga bevis eller ett arkeologiskt godkännande och vi kan och vi förmår därför inte ändra vår världsbild inte ens för dagen. Vi får i stället allt serverat fram till dess att dess akademiska regel och dess tid är slut. Adjö. Det är ungefär jämförbart med att titta ned i en smalnande tratt. Detta sker parrallellt som den etablerade eller dominerande vetenskapen ofta samtidigt och mycket plötsligt kan trampa hårt nedåt på den adept eller historiska kollega eller akademiker eller människa för all del, som försöker försöka något annorlunda eller säga eller skriva ”en annan historisk sanning” och därmed befinner sig den personen snabbt ute i kylan. Det finns otaligt exempel på det härhemma i Sverige och i Västvärlden där vetenskaplighet härskar och kort sagt inte sällan fördummar. Det finns exempellösa typfall på det som vi inte ens får prata om. Jag och min dotter Clarissa har aldrig helt förstått varför det utspelar sig på det viset. Men, det görs rätt framför allas våra ögon av människor som vill och verkligen tänker försvara sina positioner och sin status och sin ekonomi mitt ibland vänner familjer och grannar och väljare och inom sin organisation och allt det för allas vårt bästa!

Om det som vill diskuteras av någon är väl undersökt och genomtänkt så gör det väl vår historia mer intressant och myterna och sagorna som var sanningar förr kan få vingar. Det kan få bli till en del av vårt medvetande. Vi kan bättre förstå även oss själva. Detta är mycket viktigt och har med vår själsutveckling att göra enligt Carl Jung. Det är vårt minnes artefakter vi pratar om. Över hela Världen. Att erkänna Ungern eller Serbiens gamla historia till exempel. Där har du ett bra typfall. Det gör vi inte i Väst sen århundradet tillbaks. Vi erkänner den inte i väst och det gör att Ungern är rätt så förbannade på oss i väst. Kom ihåg att du läste det här först. Hallå, det handlar att erkänna deras historia!! Vem har skrivit om det? Ingen utom just här. Så vad gör vi för att erkänna vår egen historia? Om konsten och förmågan att möta vår skugga. Vår historiska skugga. Oavsett vem vi är. Oavsett var vi kom ifrån. Och där öppnar internet närmast alla bibliotek och nästan alla språk. Så börja läs fastän du är ung. Börja läs fastän det är svårt. Ha en ordbok framme. Stanna vid svåra ord och börja använda dem i ditt språk. Jag utmanar alla utländska invandrarbarn till detta. Nu. Ha mobilen nära och slå upp det du vill veta mer om. Du kommer snart att förstå allt bättre. Du kommer att förstå.

Varje land och folk har sin historia. Varje land, kräver en magistersexamen av kunskap om det ens räcker till. Det är för komplicerat säger någon. Vi kan inte hålla ihop det. Vi måste amplifiera säger någon. Minska ned. Ta bort, förändra, glömma. Historiska akademiker tror att man kan tunna ut historien (sanningen) och anpassa den till ”vår verklighet”. Det görs i våra läroböcker. Det görs överallt.

Det är att minuspolarisera. Det är en sorts uppfattning eller politisk kraft som sker medvetet. Eller så sker det omedvetet eftersom man inte förstår konsekvenserna eller så gör man det och tror att de är riktigt vilket i så fall är änn värre, eftersom det blir till ett sätt att härska. Men någonstans tar människans längtan och tankar vägen! Med kunskap, nyfikenhet och respekt och kärlek lär du dig att hantera allt detta. Hela världen! Dina fäder och mödrars uppväxt det är viktiga ting. Dina anfäder. Din egen uppväxt. Dina vänner och grannar nu och från förr och det är delvis så mycket vackrare än allt, men också så mycket grymmare än vad du kan tro. Dina känslor och tankar behöver all plats och det är underbart att leva. Allt detta är värdefullt under vilken paradigm som helst och det gäller speciellt där de högre upp faktiskt på allvar tror att man har helt rätt om det mesta och därför behöver motstånd och kunskap från dig och mig.  

Denna första bok är inspirerad av händelser för över 800 år sedan från länder som då hette Dania (Danmark) och Franka (där lands eller regionsnamnet Franka eller iIlle de France) vid den tiden omfattade ett tjugo-trettiotal mil stort område omkring Paris, men som i boken och i den tidens verklighet blandas med begrepp som landet Frankrike, som på medeltiden under en tidsperiod inte alls omfattade Bretange (Brittany som det hette då) eller Normandie eller Aqutanien, men som i övrigt i stort sett omfattade det vi uppfattar som dagens  Frankrike. Boken handlar mestadels om händelser i regionen Ille de France (den franske kungens egen inre maktsfär) som allltså ligger som en ”cirkel” runt om Paris. Ävenså, handlar boken om England, Normandie, Brittany (Bretagne) och Aquitainen varav de tre sistnämnda områdena tillhörde det engelska riket vid denna tid. Boken handlar lite om Italien (som inte fanns som sammanhållet land vid den tiden) och om påvens Rom och om Brabant (Belgien-Holland) samt Flandern (del av Belgien) och det heliga kejserliga (tyska eller germanska) riket under den så kallade Hofenstauten dynastin, som då bestod av ett kejsarrike av flera hundratals små riken, som gränsade in och över ett tiotal nuvarande europeiska riken i Mellaneuropa. Boken handlar också om Sverige (Svitjod/Svecia) både norr om Mälaren och söder om Mälaren. Sverige var ett land som inte var helt enat ännu. Olika familjer stred mot vararandra för att ta makten och Svecia hade ännu inte fått sitt slutliga namn. Boken handlar också om Hjelm. Det är det gamla namnet på Serbien. Hjelms sammahållning som land sviktade vid den här tiden. Landet härjades av krig i olika omgångar ungefär som i Sverige (men på ett annat sätt).

Boken handlar också om trakterna runt det Svarta och Kaspiska havet, där mycket oro och stora folkförflyttningar fanns sedan århundraden tillbaka. Den gyllene horden var en konfederation av många ryttarfolk som pressade hårt mot dessa områden långt bortifrån ett väldigt landområde under samlingsnamnet Tartaria, som betyder landet av Tar och Tara, det vill säga bror och syster och med urgamla kungariken som Cathay, Tars, Khwarazima, Komania, Chaldea, med flera andra då historiskt kända länder, men dessa namn och förutvarande existenser försvann behändigt ur historieböckerna på 1700–1800 talet. Det hände främst vid ”the Albany Congress” år 1754 och Berlinkongressen år 1768. Man (du) bör fråga sig, varför? Var det för att kunna exploatera dessa områden? Var det för att historiskt kunna glömma dessa enorma landområden som ofta styrdes av starka icke kristna kvinnor? Var det ett krav från den katolska och ortodoxa kyrkan, att en gång för alla göra upp med all schamanism och druidism och moderskult, som romarna ansträngt sig så hårt för att krossa så grymt i Wales och slutligen på Angeleysley?

Information om dessa ovan nämnda asiatiska länder fanns på 1300 talet översatt till latin och finns därmed med stor sannolikhet inne i Vatikanens stora bibliotek. En mindre del av den informationen översattes därifrån men inte till engelska förrän först för cirka femtio år sedan, det vill säga i slutet på 1970 talet. Cumaner, Poltoveser eller Kiptchaks, ingen av dessa namn står i ett modernt datastyrt rättstavningsprogram i inledningen till 2020 talet. Absolut ingenting. Fast de haft en avgörande betydlese för oss. Om du inte undrar över det då bör du ändå fundera på varför? Kiptchaks var fruktade krigare under många hundra år och var av samma stam och folk som cumanerna men med olika namn i olika länder. På Balkan anser man att till deras serbiska stam hör även ryttarfolket Alanerna liksom alltså cumanerna. Dessa ryttarfolk gjorde motstånd mot hunnerna på 400 talet och mot mongolerna under 1200–1300 talet i en utdragen månghundraårig kamp. Utan dessa och slutligen polackernas sista tappra motstånd, så hade väst som vi känner det troligen inte funnits men allt skulle detta skulle alltså inledas (för väst) vid det väldiga slaget vid Chalons.