Under olika perioder i mitt liv har jag, när möjlighet funnits, som självlärd fördjupat mig i medeltidshistoria.

De senaste åren har jag skrivit en historisk roman om medeltiden tillsammans med min dotter. Tidigare har jag debuterat och släppt en bok tillsammans med min tvillingbror Peter och vår gemensamma vän Annika som heter Himmelriket, skärselden och kampen om Svecia (länk/shop). Just nu arbetar jag och min dotter vidare med två böcker som är färdiga i synopsis, och jag arbetar även vidare på ännu ett bokprojekt tillsammans med min bror och Annika.

Skrivandet och berättandet har funnits i min närhet under hela mitt liv. Min far Evertz var författare under 1960–1990-talet och skrev ett tjugotal böcker, varav flera var historiska romaner med medeltida teman. Även inom familjen i övrigt finns ett starkt intresse för berättande. Min syster Pia skriver varma och inkännande böcker om människors relationer och livsöden.

Själv har jag i över 35 år arbetat inom socialt arbete. Där har mitt särskilda intresse varit socialpolitiska förändringar och hur samhället kan utvecklas genom ökad kollektiv medvetenhet. För mig är detta också en del av vår samtidshistoria, något som ständigt formas och som behöver förstås, diskuteras och ifrågasättas.

Jag tror att medvetenhet om vår historia, både den kollektiva och den som förs vidare mellan generationer, är avgörande för att vi ska kunna förstå oss själva och den tid vi lever i.

Ett löfte som formade mig och hålls levande

När jag var elva år gammal stod min far inför döden efter en lång tids sjukdom. Han låg på intensiven på Nacka sjukhus, svårt märkt efter år av återkommande och plågsamma njurstensanfall. Den vinternatten, med snön som lyste upp mörkret och sjukhusets fönster som lyste i fjärran, förstod vi i familjen att det kunde vara hans sista.

Jag minns hur jag stod vid Eknäs skola och såg mot det upplysta sjukhuset i natten och försökte räkna ut vilket fönster som var hans. Där och då gav jag ett löfte. Ett löfte som skulle följa mig genom livet.

Min far, Evertz Arnesson, var självlärd. Med endast folkskola som utbildning skrev han historiska romaner med stor kraft och närvaro. Han bar med sig erfarenheter av fattigdom och ett hårt liv, men också en stark drivkraft att berätta.

Min far överlevde den natten och levde i ytterligare fyrtio år. Men löftet jag gav stod kvar. Jag lovade att jag skulle skriva och berätta om en historisk gestalt som nästan helt fallit i glömska, trots sin betydelse.

Den första boken är idag färdig. Ytterligare två, som också kretsar kring henne och hennes tid, väntar på sin slutliga form.